Under mötet förra veckan vid SKA-organisationens huvudkontor i Manchester, Storbritannien, tog SKA:s styrelse ett enhälligt beslut att flytta projektet fram in i dess sista fas innan teleskopet ska byggas. Konstruktionen för den 650 miljoner euro första fasen av SKA, som kallas SKA1, har nu fastslagits. Två kompletterande instrument i världsklass, varav ett i Australien och ett i Sydafrika, väntas båda leverera spännande och omvälvande forskningresultat.

Phil Diamond är generaldirektör för SKA-organisationen.
– Jag blev imponerad av det starka stödet från styrelsen och drivkraften att ta projektet vidare. SKA kommer i grunden att ändra vår förståelse av universum. Vi talar om en anläggning som kommer att vara flera gånger bättre än någon annan därute, säger han.

Det internationella projektet, som just nu är mitt uppe i sin konstruktionsfas, består för närvarande av 11 nationer. Under de senaste 20 månaderna har forskare och ingenjörer från runtom i världen hållit på med en rigorös och extremt utmanande process som arbetat med att förfina konstruktionen av SKA, en process som påverkar tekniken men som drivs av forskningsfrågor.

Robert Braun är forskningschef för SKA-organisationen.
– Med två instrument som kompletterar varandra kommer vi att kunna bedriva ett brett spann av spännande forskning. Bland annat kommer vi att observera pulsarer och svarta hål för att detektera gravitationsvågorna som Einstein förutspådde, testa gravitationen och leta efter tecken på liv i galaxen. Vi kommer också att observera en av de sista outforskare perioderna i universums historia – återjoniseringens tidsålder – då vi kan titta tillbaka in i universums första miljard år då de första stjärnor och galaxer bildades.

 

Det australiska teleskopet ASKAP (Australian SKA Pathfinder), ett föregångarteleskop som redan är i drift i sin egen rätt i Västra Australien, kommer att även i fortsättningen kunna genomföra himmelkartläggningar i världsklass som kan komplettera SKA-programmet i sin helhet. SKA-projektet kommer framöver att inkludera ett program för att utveckla nästa generationens fasstyrda matarhorn (PAF), en teknik som ökar avsevärt synvinkeln för radioteleskop, vilket gör det möjligt att samtidigt observera en större del av himlen. I Sydafrika kommer teleskopet MeerKAT, en föregångare till SKA, att integreras i uppställningen av parabolantenner.

Phil Mjwara är generaldirektör för Sydafrikas Forskningsdepartement.
– Detta kommer att bygga på Sydafrikas betydande investeringar i forskning och radioastronomin i synnerhet, och det är något som vi kan med rätta vara stolta över. Att sida vid sida med kollegor från Australien och från hela världen vara med i detta underbara, globala forskningsprojekt som spänner över två kontinenter är stort både för vårt land och för den afrikanska kontinenten, säger han.

Brian Boyle är direktör för SKA i Australien.
– Australiens astronomer är mycket glada över att få arbeta med kollegor från runt om i världen i ett av 2000-talets allra mest spännande forskningsuppdrag. Detta resultat är ett erkännande för förtroendet som forskarsamhället ha gett till det observatorium i världklass som vi byggt i Västra Australien och spetstekniken för radioastronomi som Australien har utvecklat för vägvisarteleskopen som finns där, säger han.

John Womersley är ordförande för SKA:s styrelse.
– Nästa steget är att före byggstarten 2018 tillsammans med SKA:s partnerländer utveckla en internationell organisation. Detta otroliga teleskop har en design, det har klarat budgeten, bygget är inom räckhåll, det kommer att driva tekniken fram in i big data-eran, och det kommer att leverera forskning i Nobelklass. Kort sagt så kommer det att ha en påverkan på samhället med ett värde som få liknande åtaganden kunnat uppnå.

Mer information

Projektet Square Kilometre Array (SKA) är ett internationellt samarbete för att bygga världens största radioteleskop. Det leds av SKA-organisationen med säte vid Jodrell Bank-observatoriet i Storbritannien. SKA kommer att genomföra forskning som kommer att omvandla vår förståelse för universum och fysikens fundamentala lagar, det kommer att bevaka himlen i aldrig tidigare skådad detalj, och kommer att kunna kartlägga den hundratals gånger snabbare än någon anläggning som finns idag.

SKA är inget enskilt teleskop. Istället är det en samling av teleskop, eller antenner, som placeras ut över långa avstånd i uppställningar eller antennmattor. SKA ska byggas i två etapper: Fas 1 (som kallas SKA1) i Sydafrika och Australien, och fas 2 (SKA2) som expanderar in i andra afrikanska länder samtidigt som också den australiska delen utökas.

Organisationen har redan stöd av 11 medlemsländer – Australien, Indien, Italien, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Sverige, Sydafrika och Tyskland. Den har fört samman några av världens bästa forskare, ingenjörer och policymakare, samt fler än 100 företag och forskningsinstitut från 20 länder för att konstruera och utveckla teleskopet. SKA ska börja byggas 2018 och de första vetenskapliga observationerna väntas 2020.

Sverige representeras i SKA-organisationen av Onsala rymdobservatorium, den svenska nationella anläggningen för radioastronomi. Onsala rymdobservatorium drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet och har Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers tekniska högskola som värdinstitution.

Kontakter

Pressansvarig för SKA i Sverige:
Robert Cumming, Onsala rymdobservatorium
robert.cumming@chalmers.se
tel. +46 (0)70 493 3114 eller +46 (0)31 772 5500

SKA Organisation:
William Garnier, kommunikationschef
w.garnier@skatelescope.org
+44 7814908932

SKA Australia:
Jerry Skinner, Manager, Program Planning and Stakeholder Management
jerry.skinner@industry.gov.au
+61 2 6213 6298

SKA South Africa:
Lorenzo Raynard, Science Communication Manager
lraynard@ska.ac.za
+27 71 4540658

Mer om instrumenten

Läs även Vanliga frågor om SKA (på engelska).

	SKA1 LOW	SKA1 MID
placering	Australia	South Africa
frekvensområde	50 MHz – 350 MHz	350 MHz – 14 GHz
insamlingsyta	0.4km2	33,000m2
antenntyp	dipolantenner	parabolantenner
ungefärligt antal	130 000	200 (varav 64 MeerKAT-paraboler)
baslinje (km)	65	150
dataflöde ut (TB/s)	157	2
förbättring i upplösning (jämfört med LOFAR för LOW och med JVLA för MID)	1.25	4
förbättring i känslighet (jämfört med LOFAR för LOW och med JVLA för MID)	8	5
förbättring i kartläggningshastighet (jämfört med LOFAR för LOW och med JVLA för MID)	135	60